Byn ”Kellef” är belägen 60 km nordöst om staden ”Mardin” vid den gamla vägen mellan ”Mardin” och ”Cizre”. Byn har ett av de vackraste landskapen i hela området och kallas även ”Turabdins paradis”.
”Kellef” var den enda byn i området ”Mhalmoye”, vars invånare inte konverterade till Islam på 1600 talet. Mellan åren 1583 – 1609 e Kr. tvingades invånarna i området ”Mhalmoye” att konvertera till Islam. Mhalmoyernas tvångsislamisering pågick under denna period successivt och utan avbrott på grund av de svåra politiska omständigheterna i området. Naturkatastrofer i form av missväxt och torka som efteråt följde, bidrog också till detta.
Närliggande by till ”Kellef” var ”Qalok” som låg mellan ”Savur” och byn ”Kellef”. Från denna by uppkom senare den första förbindelsen med Rom som upprättades av diakonen
”Abd an-Nur” från ”Qaloq” under sin resa till Rom på 1500 talets andra hälft. Det var också här som Biskop Mor Philoxenos Yohanun Dolabani föddes. Byn ”Qalok ödelades under första världskriget. 1715 skrev också biskop Saliba från ”Kellef” en kyrkohistoria.
”Meshte” som ligger 3 km från ”Kellef” var en gång en stor by och fortfarande finns ruinerna och grottorna bevarade till vår tid . Det var från denna by som Mor Shem´un utvandrade och byggde det historiska och kända klostret Mor Gabriel utanför Midyat.
Byn ”Ain djaus”, ligger 3 km från ”Kellef” och där finns klostret Mor Shabai.
5 km från byn ”Kellef” ligger byn ”Chrab Pile”.
Alla dessa byar förstördes och jämnades med marken under Mongolernas tid på 1300 – talet av Timur Lenk. De som överlevde från dessa byar var inte många. Denna tid var det största folkmord som syrianerna upplevt i området. Timur Lenk förstörde alla kyrkor och kloster som låg i området och mördade hundratals biskopar, präster, nunnor och invånare i tusental. Bland klostren som förstördes fanns även Mor Abay och Mor Shabai.
”Kellef” ligger mitt bland korn och vinodlingar. Åkrarna är frodiga och husen är rena och i gott skick. Dalen där ”Kellef” ligger är vackert belägen och är det bördigaste på hela området. Man hade även handelsförbindelser med närliggande länder. Talrika träd som växte utmed vattnet höggs ner och flottades som byggmaterial nedströms i floden Tigris till Mosul i Irak. Byn ligger i en dalgång där man odlar popplar, fruktträd och grönsaker. Utmed sluttningarna odlas vindruvor. Qoros-berget, som delar upp västra Turabdin, når här en höjd på 1500 m.
Byn ”Kellef” är en av de äldsta byarna i ”Turabdin”. Byn grundades av arameerna. ”Kellef” är den första byn i området som konverterade till kristendomen. 2 km nordväst om byn ligger det i kyrkohistorien kända klostret ”Mor Abay”. Enligt traditionen dödades S:t Abay, som ursprungligen var från Persien år 360 i byn tillsammans med två munkar av sin egen far. Detta som en påföljd av att han konverterat till kristendomen. Efter att ha mördat sin son återvände fadern till Persien där han sedan blev allvarligt sjuk. Det var en hudsjukdom. Då uppenbarade sig en Herrens ängel för hans fru när hon låg och sov och sa till henne att din man måste åka till byn ”Kellef” där han dödade deras son och smörja in sin kropp av den jord där sonens blod utgöts. Bara då kommer han att bli frisk. Kungen begav sig då åter till byn och gjorde så som ängeln hade berättat för hans fru. Efter att ha återvänt hem blev han frisk och konverterade sedan till kristendomen och byggde sedan klostret ”Mor Abay”
Klostret ”Vadja´ El-ros”, ligger ovanför ”Mor Abay”. Det byggdes av ”Mor Theodute” som var från klostret i ”Qenneshrin”. Han byggde den i slutet av 700 talet. ”Mor Theodute” vandrade omkring i Mesopotamien och byggde kloster och kyrkor. Till slut blev han biskop i staden ”Mardin”. När han blev sjuk flyttade han till byn ”Kellef” och byggde klostret ”Vadja´ El-ros”. Alla med migrän som med stark tro söker sig till detta kloster, blir botade.
På den tiden levde i ”Kellef” (som i historien är känd som “Cyrrhe“ och “Killis“), den persiske läkaren ”Dometius”. Efter att ha blivit kristen blev han i den inhemska traditionen känd som undergörare. Åt honom helgades klostret “Mor Dimet“. ”Mor Dimet” var en härskare som förföljde kristna och dödade dem. En gång när han låg och sov, uppenbarade sig en ängel för honom och befallde att han skulle upphöra med att förfölja kristna. Ängeln straffade ”Dometius” med sjukdomen reumatism. Efter det ångrade han sig och nästa dag red han till de kristna byarna och i en av byarna träffade han en munk som undervisade honom och sedan konverterade han till kristendomen. Han levde i kloster i många år och undervisade den kristna läran i området. Senare uppenbarade sig ängeln igen för ”Dometius” och berättade att han skulle bli en undergörare och bota alla slags sjukdomar. Speciellt sjukdomen reumatism. Efter det begav sig ”Dometius” runt i området och botade sjuka. Till slut bosatte sig ”Mor Dimet” (som han senare kom att kallas) i byn ”Kellef” där han även dog.
Åt honom helgades klostret ”Mor Dimet”, som ligger 2 km utanför ”Kellef”. ”Mor Dimet” klostret kallas även för ”Deyr deyr rih” på arabiska. Efter hans död besöktes hans grav av flera människor varje år från grannbyarna. Alla sjuka som i tro besökte klostret återvände hem friska